Okej, yes.jag hade en rätt dålig dag igår. Vissa vet det, andra inte.
Vad som hände? Jag var trött och bara väldigt ledsen.
Och hade absolut inga planer på att göra som jag gjorde.
Jag skrev till mitt exs nya tjej. Berättade att han har ett barn som hon kanske inte vet om än.
Men när det var försent ångrade jag mig.
Jag vet inte vad jag ville skulle hända. för jag vill inte ha hem honom. Vill inte längre ha hans hjälp.
Kanske ville jag att han skulle känna sig så liten som jag gjorde.
Jag vet inte. jag vet inte varför och nu kan jag just inte ta tillbaka det. Eller hur?
Jag var bara arg, arg på att han sitter där han sitter, och jag sitter här, och kan inte ta alla dom jobbdaga jag skulle kunna om han var hemma och kunde ha Gustav lite.
Arg för att jag ska klara allt själv. vara ensamstående och samtidigt jobba på ett jobb som ger både kvällar och helger. Vilket inte alls är så himla lätt att få ihop när dagis har öppet till halv sex.
Han är den sista människan jag vill ge en andra chans.
Någon som inte hört av sig på månader och frågat hur det är med hans son.
Jag menar, det finns väl tillgång till både telefon och internet i Australien också? Eller är det bara hemma i sverige som vi har dom tillgångarna?
Inte en gång har han hört av sig. Han berättade inte ens själv att han skulle sticka. Det fick jag reda på på annat håll.
Bra.
Och att han nu kommer säga när han är hemma igen, att det är Mitt fel, att jag inte låter honom ha Gustav själv.
Helt JÄVLA rätt har han då. Mitt barn känner honom ju inte? Dom har träffats kanske 20 gånger. PÅ SIN HÖJD!
och då har jag ändå sagt att han är välkommen hit och träffa Gustav. Han kan komma hit och ta med honom ut här.
Men inte sticka till stan. Skulle aldrig falla mig in. Inte alls. Inte om dom inte känner varandra.
Och det gör dom ju inte.
Nej, om han tänker skylla detta påmig, VARSÅGOD! Har det isf gärna på mitt samvete.
Och om du läser nu, antagligen söker du för fullt på internet efter min blogg just nu, Jag har kommit ikapp dig.
Och du, det är försent! Du skulle hört av dig! Jag hatar dig, och du är den sista människan jag skulle lita på att ta hand om mitt barn.
Tack för att du sabbade ditt eget liv. Det gjorde du bra, Hörru!